Det äger att sluta skolan 12.40. Jag ska mysa i mitt rum, kolla på serier, äta mellanmål (älskart! bestående av russinbröd med gott pålägg, vindrivor och keso med müsli och satsumas. bästa allstå.) och lyssna på häftig musik.

 

 Jag har satt upp en långlång ljusslinga som går runt halva mitt rum. Så himla bra.

Jag bara ler och ler, för nu har jag äntligen hittat den låten jag letat efter hur länge som helst.

 

 

 

 

"modell"  Wilma.(shit vad töntigt det låter) "fotograf" jag.

 

Försvinner till sådant som känns nödvändigt.

Shit vad grym: Paramore – Now

 

ps. skulle bli superglad om du ville följa mig på tumblr.

slängkyss.

Måndagar, uäk, dessa dagar vill man bara spy på. Men idag har jag haft en himla fin/rolig eftermiddag med härliga tjejer. Perfekt avslutning med titanic alltså.

 

Jag känner mig som gshakfesagfik, och vet inte riktigt hur jag ska formulera mig.

Det skulle låta såhär i ord: Jag känner mig som en blomma som just spruckit upp, ny, fräsch och jävligt glad. 

Jag är så taggad, och liksom är helt extas i hela kroppen. 

Jag vill: Ligga under bar himmel och se stjärnfall.

           Skriksjunga till någon fräck låt.

           Skrattaskrattaskratta.

           Vara vaken länge och prata med någon som man inte skämms för.

            

Jag längtar till: Sommaren: Grillkvällar, dygna, lätt solbränna, cykla barbent och känna vinden, bada i kallt vatten, vara fri, ett svagt drag av fräknar, plocka smultron på strå, äta glass minst två gånger om dagen, spontaniteten (om det så finns något sånt ord..?), upptäcka och utforska nya kryp-in. Vara så jävla lycklig.

 

 

 

     

Bibliotek alltså. Där är atmosfären lugn och stilla, om man bortser från en väldigt irriterande biblotekarie och de ibland smått flummiga eleverna. 

 

Förlåt för de på tok små mobilbilderna.

 

 

Denna januari morgon är väldigt fin. Jag sover länge, tar en promenad i de 20 minus graderna och fotar det frostiga vinterlandskapet. Sen äter jag frukost och skrattar med min fina familj.

 

Frost. Vilket fint ord. Jag har funderat på att byta efternamn. Emelie Frost. Eftersom det är ett av mina släktnamn. Aa, shit vad coolt.

 

 

Jag har gjort i ordning min tumblr nu, ni hittar mig här. p.s bilderna är både tagna från internet och från min egen kamera.

Är typ väldigt fredagsglad, trött och flum. Kan någon rädda mig från den här ur usla kväll? Ser du ett vitt hus som är typ forever alone så är det "mitt", juste, det ska lysa en jordglob i fönstret på den norra sidan. 

 

Jag är så otroligt inspirerad, men det går ändå inte att göra något bra. Jag tänker mig en större fotografering eller något liknande men hjärnan vill inte sammarbeta med de andra cellerna (ha! där var det lite no) och kroppsdelarna. Jag tycks sakna den kompetensen. Annars sprätter det i fingrarna, jag vill skriva något drömliknande i skrivstil. 

Nej, föresten, jag vill resa. Jag är så jäkla sugen på att resa någonstans (då vi håller på med en drömresa i skolan). Barbados, Hawaii, Ural bergen, Sydney, Nya Zeeland, Madagaskar. Och tågluffa, shit vad coolt.

 

Jag vet att det ekar tomt här (sorry). Men för stunden har jag gått och kärat ner mig TOTALT i sagan om ringen. Inte för att jag inte var kär i dem för länge sen men nu är det som värst. Jag kan få sånna blackouts i vissa filmer och böcker.

Annars är det väl för att dagsljuset inte existerar när jag har min kamera i handen, därav inget fotograferande.

 

  

 

Det kaosar i min hjärna just nu, vanligt vis kan jag gilla smått kaos, just för att man inte bryr sig. Men nu måste jag bry mig. Och såhär känns det: Skillet – Monster ^^.

 

Idag går jag klädd i glitter tröja, min blåa plisserade kjol, svarta strumpbyxor, dr martens och mitt nya halsband som liknar en krage. 

Jag är jäkligt skoltrött efter bara två dagar (men kan du klandra mig?), jag vill bara bort, bort härifrån. Just nu vill jag kolla sagan om ringen 24/7 och leva. Men det går inte.

Förlåt för att jag sänder iväg negativa tankar. 

 

Igår hälsade jag på min fina mormor två gånger. Vi pratade om livet och tittade i gammla foto album. Hon bjöd på plättar med hallon, så som hon nästan alltid gör. 

Jag gick runt i små butiker med Karin och letade efter billiga guldklimpar på rean för tredje gången. Jag köpte en glittertröja från bikbok för otroliga 50 kronor, ett fint halsband som ska likna en krage och en utomordentlig parfym.  Nu kommer jag lukta fruktigt och gott, mango men ändå persika. 

Vi tog en långfika på ett pensionärs stämplat café, men det gjorde inte så mycket i alla fall.

 

2012 var väl allmänt tufft. Överdrivet mycket plugg, vänner som lämnar, och september. Men året var också fint. 

Jag lärde mig att dricka kaffe, inte bry mig så mycket om vad andra tycker, sjunga tillsammans med nån annan än mig själv, att inte dömma andra för mycket innan man lär känna dem, och liksom vara mer "jag".

2013 blir som en ny start på mycket. Någonting jag är glad för. Igentligen har jag väl inte bestämt så mycket, det är liksom lite blankt i min hjärna. 

 

 

mars och april: mars var den månad då jag fick min system kamera,  intresset för foto hade växt sig större och jag klarade mig inte längre med en vanlig digitalkamera. jag fotade mest min lillelillebror, saker på rummet och ego-picks (men det får ni inte se). jag tog även bilder med wilma när vi åkte longboard, och en så fotade jag lite med amanda, karin och wilma, men då var det inte så seriöst.

 

maj: jag började lära känna min kamera bättre. sen så hade jag och wilma en lite "större" fotografering. jag fick även photoshop.

 

juni,juli och augusti: jag fotade mycket lin, te och böcker (sommaren 2012 var jag te och läs tokig) och annat sommrigt.  i slutet på augusti köpte jag dr.martens och var extra lycklig.

 

september: en månad utan fotograferingar, istället tog jag kort på annat i min omgivning. jag började spara på gammla kameror. KÅNKEN.

 

oktober: då jag upptäckte att min bror faktiskt dög som fotograf (jag letar fortfarande efter en fjärrutlösare), det blev mycket bilder med stickade tröjor, skog, jag redigerade dem helst med mörkare övertoningskartor och försökte få till något lite spännande och mystiskt i bilderna.

 

november och december: när jag kollar i mitt arkiv har jag inte alls så mycket bilder från november, för det var då jag tog lite paus från bloggandet. därav inte så mycket fotografier.jag tyckte extra mycket om svartvita bilder. men i december kom jag igång igen ordentligt, tjockmössor, klänningar, kjolar.

Jag bara ler. Alla är så fina mot mig. Haha, kanske det beror på att jag fyller år idag? Jag tror nog det. Men det gör inget. 

Jag får ett nytt kamera objektiv (lycka!), en stor världskarta, en ljusslinga, ett halsband, fina saker till rummet, en skjorta, rosa roser och nya skider. 

 

vet ni hur mycket det glädjer mig att ni fortfarande tittar in här? tack.

min julafton var sådär fin och underbar. så som det var när man var liten.

 

När jag är allra gladast, när jag känner mig som den lyckligaste människan i världen.När det nästan inte kan bli bättre, blir det helt tvärs om. Som om jag har nån slags spärr i mig, som säger "stop, emelie är glad". Och sen blir jag bara helt innåtvänd. Grubblar över hur man ska vara som tonåring. För hur ska man igentligen vara? Hur är man? Vad innebär det? Samtidigt tänker jag "skratta när du är glad, skrik när du är arg, gråt när du är lessen, och tänkt inte så jävla mycket". Men det är inte så lätt. 

 

För det är väl nu man ska begå misstag, tänka om, göra mer misstag, och sedan gå vidare? Ibland vill jag så otroligt gärna känna hur någon annan känner, vara någon annan för ett tag.

Bara så att jag får reda på om fler tänker som jag. 

 

Nu har all stress runnit av mig. Inge mer plugg. Känslan är obeskrivlig. WEy.

Jag är liksom nöjd med allt. För en gång skull. Skolan (betygen), livet, mina vänner, min vardag, mig själv.

Jag har liksom blivit mer den jag är igentligen. För ett tag sen låg det djupt inbäddat i en massa måsten. Som om jag bryr mig längre? Hell no. Som om jag bryr mig om vad alla andra tycker. Lalala. Jag vet inte vad jag skriver. Nej men jag är väl inte kanske värsta djupa människan som är full av hemligheter, jag är väl inte precis så där mystisk av mig. För jag är nog bara jag.

Ytlighet, uäk. Ni äcklar mig. Tror ni att man blir mer omtyckt för om man får massa likes på facebook å instagram? okej, jag tycker väl själv om att få likes. Men att trycka ut rumpan och använda push-up bh är väl inte så svårt? Jag vet inte, är det kul att vara precis som alla andra? Hur kan man sänka så lågt?

Jag väljer att publicera denna text, och vet igentligen inte varför. 

 

 

Dricker te, börjar att läsa Harry Potter och hemligheternas kammare, stor trivs i disco naglar och nördar one tree hill.

Tredje advent är sådär mysig och julig som den ska vara.