Har ni tänkt på att varenda minsta lilla grej vi gör påverkar vårat liv. Alla miljontals olika möjligheter vi har. Ibland känner jag mig överdrivet trött på Sverige, samma gammla vanor och saker man gör på dagarna. Ett annat land känns väl som ett rimmligt svar på min längtan, eller att uppfylla mina drömmar, alla saker jag ska göra innan jag dör.

Jag tänker alltid igenom sakerna jag gör innan jag gör dem. "Nej, tänkt om någon ser oss? Får man verkligen vara här? Tänk om någon skäller ut oss? Tänk om det här påverkar mina betyg?". Alla dessa frågor går runt i min hjärna om och om igen. Och jag ångrar så mycket som jag kunnat gjort som jag inte gjorde. Där kommer det igen; möjligheter. Livet kanske liksom skulle sett ut på ett helt annat sätt om man gjort saker annorlunda.

Och jag säger det igen, för kanske tusende gången, bara att jag nu är så jävla less på mig själv, och min feghet. Den här gången menar jag det på riktigt. Och vem vill kolla sig i spegeln i slutet av sin livstid och tänka på alla olika möjligheter man hade men inte tog dem. Tänka på allt som man ville göra men inte gjorde. Möjligheter alltså.

Nu ska jag för fan ta och våga mer. Nu tar jag det meter långa klivet, jag djupdyker, hoppas på att komma upp till ytan igen. Nu kör jag.

 

Hur vet vi vem vi ska lita på? Hur vet vi vem som är rätt för oss?

Människor kommer att dömma dig i förväg, se ner på dig, ta dig i andra hand, ytnyttja dig. Men det viktigaste är att fortsätta kämpa, att inte ge upp hoppet. För förlorar man hoppet så vet man nog inte riktigt vad man ska göra.

Peppa dig själv. Tänk, men jag är faktiskt bra, jag duger, jag är fin. Försök att se framgångar i stället för motgångar. Möt den nya dagen med ett leende, möt världen med ett leende. Lev livet men ta dig samman för att sedan göra det som är viktigt. Och tappa inte bort dig själv på vägen.

 

Jag själv lever väl minst sagt i en drömvärld. Jag menar inte att mitt liv är som en dröm. Men det duger. 

Jag vet inte, kanske kollar jag på alldeles för mycket övernaturligt och det är där jag får "perfektionen" i från. Samtidigt tänker jag på hur alla som har det övernaturliga bara vill vara normal. Vi vill alltid ha det vi inte kan få.