Och så var det bara tre dagar kvar. Tre fjuttiga, korta dagar. Sommarlovet rinner ut, jag vill göra det mesta av dessa dagar. Men på något vis vill jag ändå tillbaka, jag vill ha något att göra, mycket annat att tänka på än all ångest som bubblar i mig. 

 

Jag vill inte att hösten ska komma. Jag är så rädd, så fruktansvärt rädd för vad som kan hända. Tänk om det går helt fel, snett, galet. Vissa smällar får man ta, ibland går det neråt men sedan uppåt.

Får väl hoppas att jag har fint kött.