Jag hör fågelkvitter från ovan. Känner solen bränna mot den bara huden. Halsen och munnen blev just nedkyld av den iskalla colan. Jag drar in lukten av alla möjliga ljuva dofter, lavendel, rosor, vilda växter och nyklippt gräs. 

Jag kollar ned på min handled, van som jag är. Märker att det inte sitter någon armbandsklocka där med vita remmar. Jag hör ett dovt skratt komma ur min mun när jag kommer i håg hur jag tog avsked av den.

Den där klockan vill jag inte se på hela sommarlovet, tänker jag. När jag kommer tillbaka till skolan ska jag ha tappat tidsuppfattningen totalt och glömt hela grejen med mattematik, grammatik och geografi. 

Nog om det, tänker jag och drar på mig linnet som låg på marken. Kollar hastigt på boken bredvid mig.

Inte nu, far en tanke genom mitt huvud, jag har all tid i världen.

En svag bris av varm luft kommer emot mig när jag sparkar till och ställer mig på brädan. Jag åker långt på den raka och öppna asfalts vägen. Plötsligt får jag för mig att åka hem till en gammal vän.

En timme senare ligger vi på hennes golv och skrattar och tänker på alla minnen vi haft i hop.Allt det där gammla grollet är som bortblåst. Vi tar fram hennes jordglob, snurrar och snurrar, när den sedan stannar turas vi om att peka med fingret på den runda ytan.Landet eller Staden finget pekar emot ska vi alltså åka till när vi blir vuxna. Vi skrattar igen, gråter av glädje och kissar nästan på oss.

Väl hemma igen sätter jag på min sommriga Spotify lista, dansar och dansar med mig själv. När jag i sinom tid plöjt igenom alla låtar stänger jag av datorn och kastar mig i den inbjudande sängen med hundratals kuddar. Jag tar ett djupt andetag, andas ut. Jag öppnar fönstret, vädrar ur all gammal luft. Det håller på att bli kväll där ute.

Jag hör syrsorna låta högt. Ljutet låter manjefikt i mina öron. Jag läser, läser hela natten. Gråter tills det inte finns några tårar kvar i mitt system. Din jävel, tänker jag och vill skrika till honom att lägga av. När jag plötsligt kommer på att det är en bok och att det inte händer i verkligheten. Men när jag läser blir allt så verkligt.

Jag kollar snabbt på den stengammla nokian, din jävel, tänker jag igen, att du bara hade mage att ta min nästan splitternya telefon. Men vad hjälper det? Som om han/hon skulle höra mig?

Klockan är fyra.

När jag vaknar drar jag på mig en bikini och en jumpsuit. För idag är det pölen med killarna.

Jag tar en macka i all hast och dricker direkt från juice förpackningen. De andra har redan ätit, som vanligt, eftersom att jag har en tendes att sova bort halva dagen.

Jag slänger mig på cykeln och drar iväg med all världens fart.