ibland vet man inte hur man ska formulera sig. 

 you wanna take a coffe with me?

 

 

 

Jag letar efter bra secondhand butiker i Stckholm, även andra fina klädesbutiker som inte finns här hemma, städar och gör mysigt på mitt rum, kollar en snabbis i spanska boken och bestämmer mig för att plugga får jag göra senare, så fortsätter jag på Harry Potter Rejset.

 

 

Extatisk lycka. Pannkakskalas. As garv. Jag-Är-Så-Pirrigt-Glad.

 

Morgon dagen kommer bli bra.

 

 Jag målar naglarna med guldglitter. Glitter är fint, man blir glad av sånt.

 

 

 

Jag blir inte riktigt klok på livet.

För 11 månader och 27 dagar sedan var jag på en konsert. Det var så underbart, så härligt, så obeskrivligt häftigt. Within Temptation är så otroligt grymma. Jag skulle så gärna vilja se Bon Iver, Florence and The Machine, Cold Play, Paramore och Melissa Horn. 

 

 

Jag saknar allt jag inte kan göra.

Jag saknar lugnet i skogen. Jag finner tröst där.

Jag saknar Allt.

 

Grattis älskade W. Även fast jag inte kan vara med dig just idag så betyder inte det att jag inte tänker på dig. Min fina flicka. Du är underbar.

Det är det jag gör just nu.

 

Åker upp till staden med W och KV efter skolan. Skriver fula medelanden till varandra och hissnar av skratt. Bakar choklad scones hemma hos W, skrattar ännu mer, äter dem och dricker kaffe ur muminkoppar ute på hennes tomt, med massor av kuddar och en filt. Har det riktigt mysigt och bara pratar. Ser när solen går ner. Får ont i magen efter allt skratt och scones.

Sådana eftermiddagar/kvällar är de jag tycker om. Livet är bara för härligt.

 

Hoppas bara att jag har skrattat mig full, för det ska räcka tre veckor frammåt.

 

Något som är nytt med ändå gammalt, som är fin, men ändå inte, speciell men ändå inte.

Jag vill ha en analog systemkamera.

Jag vet inte. Jag vet inte nånting.

För många själar i samma rum. För många som vill prata med mig, prata med varandra. Jag kan inte riktigt andas.

Där står han, med utstående ögon och köttbulle till kropp. Han är så stor att han täcker halva världskartan. Han smackar ljudligt och flåsar tungt efter varje mening. Han äcklar mig, något grovt. 

Min bänkgranne säger plötsligt något roligt, jag skrattar, ler brett. Vi pratar tyst med varanda, om helt ointressanta saker. Skriver små medelanden på ett randigt papper. Han ger oss onda ögat mitt i allt fnitter. Vi slutar så tvärt, blir allvarliga i stället. 

Men vid den här tiden orkar jag inte lyssna mer. Jag har tappat fokusen helt och hållet. Stirrar ut genom det ända uppdragna fönstret. Här inne är det svalt, inte skönt svalt utan svalt- alldeles för kallt. Mörkt är det också, men allt är liksom gult av alla lampor i taket. Önskar något så innerligt att få vara fri, slippa detta helvete. För en sekund tänker jag springa ut ur klassrummet, drämma igen dörren och inte komma tillbaka på hela lektionen. Men feg som jag är, sitter jag kvar. 

Åh, jag blev så fruktansvärt foto sugen. En underbart fin kväll, den skulle verkligen vara fin att bli fotad med vackra flickor i bild.

 

Letar som en galning efter något som ska avslöja mitt riktiga jag, typ att jag är en häxa med magiska krafter, eller nåt.. Kvävs nog snart, usch vad tråkigt det är att bara vara vanlig.

Saker jag vill ha:                      Saker jag tycker om:                                Saker jag tycker mindre om:  

Ett nytt objektiv.                     Hyllan i mitt rum med allt fint på.         Papper.                                       

                                                     

 

 

Har haft två underbart fina dagar med W. Du är bra du.

Väntar på att få mina skor, Börjar på en ny bok, läser ett brev från skolan, städar, och har det allmänt bra. Livet är bra.