when you have found your own place, where everything is calm and quiet, where you can think, and let the fire that burns in you die for a while, the place that you call "home". I think that's when you feel complete.

 

Igår hälsade jag på min fina mormor två gånger. Vi pratade om livet och tittade i gammla foto album. Hon bjöd på plättar med hallon, så som hon nästan alltid gör. 

Jag gick runt i små butiker med Karin och letade efter billiga guldklimpar på rean för tredje gången. Jag köpte en glittertröja från bikbok för otroliga 50 kronor, ett fint halsband som ska likna en krage och en utomordentlig parfym.  Nu kommer jag lukta fruktigt och gott, mango men ändå persika. 

Vi tog en långfika på ett pensionärs stämplat café, men det gjorde inte så mycket i alla fall.

 

2012 var väl allmänt tufft. Överdrivet mycket plugg, vänner som lämnar, och september. Men året var också fint. 

Jag lärde mig att dricka kaffe, inte bry mig så mycket om vad andra tycker, sjunga tillsammans med nån annan än mig själv, att inte dömma andra för mycket innan man lär känna dem, och liksom vara mer "jag".

2013 blir som en ny start på mycket. Någonting jag är glad för. Igentligen har jag väl inte bestämt så mycket, det är liksom lite blankt i min hjärna. 

 

 

mars och april: mars var den månad då jag fick min system kamera,  intresset för foto hade växt sig större och jag klarade mig inte längre med en vanlig digitalkamera. jag fotade mest min lillelillebror, saker på rummet och ego-picks (men det får ni inte se). jag tog även bilder med wilma när vi åkte longboard, och en så fotade jag lite med amanda, karin och wilma, men då var det inte så seriöst.

 

maj: jag började lära känna min kamera bättre. sen så hade jag och wilma en lite "större" fotografering. jag fick även photoshop.

 

juni,juli och augusti: jag fotade mycket lin, te och böcker (sommaren 2012 var jag te och läs tokig) och annat sommrigt.  i slutet på augusti köpte jag dr.martens och var extra lycklig.

 

september: en månad utan fotograferingar, istället tog jag kort på annat i min omgivning. jag började spara på gammla kameror. KÅNKEN.

 

oktober: då jag upptäckte att min bror faktiskt dög som fotograf (jag letar fortfarande efter en fjärrutlösare), det blev mycket bilder med stickade tröjor, skog, jag redigerade dem helst med mörkare övertoningskartor och försökte få till något lite spännande och mystiskt i bilderna.

 

november och december: när jag kollar i mitt arkiv har jag inte alls så mycket bilder från november, för det var då jag tog lite paus från bloggandet. därav inte så mycket fotografier.jag tyckte extra mycket om svartvita bilder. men i december kom jag igång igen ordentligt, tjockmössor, klänningar, kjolar.

Eftersom min design har fuckat upp sig helt, beslutar jag att lägga lite tid på den nu. Så skriv i kommentarsfälltet vad ni vill att jag ska blogga om. För just nu är det ganska inspirationslöst.

 

Jag bara ler. Alla är så fina mot mig. Haha, kanske det beror på att jag fyller år idag? Jag tror nog det. Men det gör inget. 

Jag får ett nytt kamera objektiv (lycka!), en stor världskarta, en ljusslinga, ett halsband, fina saker till rummet, en skjorta, rosa roser och nya skider. 

 

vet ni hur mycket det glädjer mig att ni fortfarande tittar in här? tack.

min julafton var sådär fin och underbar. så som det var när man var liten.

 

När jag är allra gladast, när jag känner mig som den lyckligaste människan i världen.När det nästan inte kan bli bättre, blir det helt tvärs om. Som om jag har nån slags spärr i mig, som säger "stop, emelie är glad". Och sen blir jag bara helt innåtvänd. Grubblar över hur man ska vara som tonåring. För hur ska man igentligen vara? Hur är man? Vad innebär det? Samtidigt tänker jag "skratta när du är glad, skrik när du är arg, gråt när du är lessen, och tänkt inte så jävla mycket". Men det är inte så lätt. 

 

För det är väl nu man ska begå misstag, tänka om, göra mer misstag, och sedan gå vidare? Ibland vill jag så otroligt gärna känna hur någon annan känner, vara någon annan för ett tag.

Bara så att jag får reda på om fler tänker som jag. 

 

Nu har all stress runnit av mig. Inge mer plugg. Känslan är obeskrivlig. WEy.

Jag är liksom nöjd med allt. För en gång skull. Skolan (betygen), livet, mina vänner, min vardag, mig själv.

Jag har liksom blivit mer den jag är igentligen. För ett tag sen låg det djupt inbäddat i en massa måsten. Som om jag bryr mig längre? Hell no. Som om jag bryr mig om vad alla andra tycker. Lalala. Jag vet inte vad jag skriver. Nej men jag är väl inte kanske värsta djupa människan som är full av hemligheter, jag är väl inte precis så där mystisk av mig. För jag är nog bara jag.

Ytlighet, uäk. Ni äcklar mig. Tror ni att man blir mer omtyckt för om man får massa likes på facebook å instagram? okej, jag tycker väl själv om att få likes. Men att trycka ut rumpan och använda push-up bh är väl inte så svårt? Jag vet inte, är det kul att vara precis som alla andra? Hur kan man sänka så lågt?

Jag väljer att publicera denna text, och vet igentligen inte varför. 

 

 

Dricker te, börjar att läsa Harry Potter och hemligheternas kammare, stor trivs i disco naglar och nördar one tree hill.

Tredje advent är sådär mysig och julig som den ska vara. 

 

Idag städar jag mest, målar mina naglar glittriga och fina, läser bok och viker origami svalor. Sen blir jag lite lessen för att jag inte kan åka till Karin och ha mys.

 

Jag är helt extas i kroppen. 

Jag kollar igenom tumblrs och blir as inspirerad. Sen väljer jag ut de mest vackra bilderna och sätter ihop till collage.

Jag får just nu lyckorus flera gånger om dagen. Åh, vad det känns härligt. That feeling...

 

 

 

Den här veckan är det bara för mycket i skolan. Prov, inlämningar, kanske några läxor också. Jag avlider.

 

Linkin Park – In The End Jäkla tuff.